Idag sluts cirkeln för Håkan Larsson från Torsby, när han får sitt silvermärke efter ha spelat upp för zornjuryn på Ingesunds musikhögskola i Arvika. Första gången han spelade upp var för precis 40 år sedan, också det i Värmland, och då fick han brons. Hädanefter kan han kalla sig riksspelman.

Håkan började spela blockflöjt och piano i kommunala musikskolan, men sneglade avundsjukt på lillasysterns munspel, och lånade det när hon inte var uppmärksam. Han upptäckte att han kunde översätta det han lärt sig på piano och använda det på munspelet. 1969 fick han så sitt första egna munspel, lagom till att folkmusikvågen kom rullande. Under 70-talet spelade Håkan mycket till dans tillsammans med spelmän från grannsocknarna, och blev oumbärlig som spelman till sin mammas gammeldanskurser.

Morfar, som var fiolspelman, hade sin mest aktiva period strax före första världskriget, men när Håkan börjat spela folkmusik tog morfadern upp fiolen igen, och de blev spelkompisar. Han hade en säregen stil att spela på, och strävade inte så mycket efter att spela i en viss tradition, men efter honom har Håkan många äldre låtar, bland dem några som han spelade upp för zornjuryn idag. Till en början måste han smussla med inspelningsapparaten, för den gamle spelmannen gillade inte att det var åldringens spel som skulle bevaras, när han visste att han spelade mycket bättre i sin krafts dagar. Men efter att Håkan med hjälp av en inspelning kunde påminna honom om hur en låt han länge farit efter gick, så fick bandaren vara med.

En gång när de satt och spelade skulle Håkan retas lite med morfar och räckte honom sitt munspel.

-          Här har du, spela nu då! sade Håkan, och till hans förvåning behärskade morfadern instrumentet.

Det visade sig att det var munspel han hade börjat med att spela, innan han gick över till fiol.  

Numera arbetar Håkan som kulturgårdskarl, en yrkestitel han själv uppfunnit, som beskrivning på någon som delar sin tid mellan fastighetsskötsel och kulturarbete. Under alla år har Håkan spelat in en hel del spelmän på olika inspelningsmedier och säkrat för eftervärlden, delvis med hjälp av Värmlands museum och Svenskt Visarkiv, men han har också suttit många timmar själv och digitaliserat material. Det senaste projektet var en notbok med musik efter Otto Sahlström (ingen släkting till Eric Sahlström) på Sahlströmsgården i Torsby och en sommarkonsert där.

Anders Ewaldz
0704 56 21 66