Nominera till Guldmärket
Arrangera en uppspelning

Instrument i uppspelningar för zornmärket

Uppspelningar för zornmärket äger enligt statuterna rum för att "öka intresset för den svenska folkmusiken och för att nya generationer skall stimuleras att enligt Zorns intentioner på ett traditionsbevarande sätt vidareföra och skapa förståelse för den musik och de spelstilar som vi ärvt från äldre tiders spelmän". Denna formulering ger ingen direkt ledning för vilka instrument som kan användas. Däremot anger den vilken repertoar som skall framföras. Indirekt säger alltså statuterna att uppspelning kan ske på instrument som har en traditionell repertoar inom svensk folkmusik. Zorns verksamhet visar också att en av hans intentioner var att framförandet skall vara solistiskt. Ett arv från Zorn är också uppspelningar på vallinstrument dit även kulning räknas. 

Zornmärkesnämnden började med att tillåta uppspelningar på de instrument som på 1930-talet ansågs utgöra den levande folkmusiktraditionens kärninstrument. Utgångspunkten var att instrumenten användes i traditionella folkmusikaliska sammanhang, t.ex. som arbetsredskap, framför allt på fäbodar, eller för privat förströelse, förlustelse i sällskap med andra (t.ex. dans) eller i folkliga musikinslag i ceremonier (t.ex. bröllop), och att det fanns en traditionell, folklig repertoar som framfördes på instrumenten. 

Till dessa instrument hör förstås fiolen och varianter av detta instrument (träskofiol, fioler med 3 eller 5 strängar, fioler med resonanssträngar) samt spelpipor. Nyckelharpan fanns på 1930-talet i många varianter, och de har sedan dess blivit ännu fler både genom återupplivande av äldre typer av nyckelharpor och genom nyskapande. Nyckelharpans användningsområden och repertoar har visserligen utvidgats, men instrumentet används fortfarande i hög utsträckning med samma spelstil och med samma typ av repertoar som på 1930-talet. Därför har den inte ifrågasatts som uppspelningsinstrument, med undantag för s.k. fyrradig nyckelharpa. Klarinetten hörde också till de instrument som spelades i levande folkmusiktradition när uppspelningarna för zornmärket började. Det rörde sig redan på trettiotalet om moderna klarinetter med utvecklade klaffsystem, som då var ganska nya inom folkmusiken.

Sedan 1930-talet har antalet instrumenttyper man kan spela upp på utvidgats. Det har skett främst genom att instrument som använts i folkmusik före 1930-talet återupplivats. Zornmärkesnämnden prövar kontinuerligt vilka instrument som skall tillåtas utifrån statuterna och de förfrågningar som i praktiken inkommit. Godkännande av nya instrument har sedan början av vårt århundrade utgått från följande tre principer.

1. Revivalinstrument med en äldre dokumenterad folklig repertoar (t.ex. i spelmansböcker) som återupplivas tillsammans med instrumentet, t.ex. svensk säckpipa, stråkharpa, vevlira, härjedalspipa och trätraversa.

2. Instrument som "moderniserats" men där den folkliga repertoaren kontinuerligt följt med och spelats på det moderniserade instrumentet t.ex. kromatisk nyckelharpa och klarinett.

3. "Nya" instrument" vars utövare redan i samband med att instrumentet kom till Sverige tagit upp en folklig repertoar och utvecklat en folklig speltradition på instrumentet, t.ex. munspel och en- och tvåradigt diatoniskt durspel.

Zornmärkesnämnden/KM 2019-02-04