”Under mina förberedelser så föreställde jag mig att jag spelade upp för juryn och levde mig in i den situationen.” Det är ett av tipsen som klarinettisten Markus Mattsson delar med sig av.

Med blockflöjt, klarinett och piano från mellanstadieåldern och en allt bredare palett av instrument och genrer, började Markus Mattssons musikaliska bana i Vilhelmina. Den keltiska folkmusiken samt jazzen kom in från och med högstadieåren och med dem gehörsspelet. Att i musiktrion McRoar få prova sig fram att improvisera melodislingor till sånglåtar var en oerhört nyttig gehörsträning. När flytten gått till Umeå för gymnasiestudier gick han och bästisen med i världsmusikorkestern Appendix och folkmusikgruppen Folkhettan, där de var mycket aktiva. Härmed hade folkmusikintresset tagit fart på riktigt!

Utbildningarna fortsatte på Framnäs folkhögskola och snart därefter studier vid Musikhögskolan i Örebro, där klassisk kammarmusik var i fokus, men där bl.a. världsmusik, folkmusikföreningen Felan och folkmusikkvartetten Vind stimulerade det fortsatta folkmusikintresset. Markus valde först den klassiska musikbanan för att det lade en bra grund för tekniken, men fick så småningom förverkliga folkmusikstudier under en tvåårig folkmusikutbildning i Sverige, Danmark, Finland och Norge. 

Hur resonerar du kring förhållandet kring gehörsspel och spel efter noter?

”Jag själv lär mig fortare en låt utantill om jag får lära mig den på gehör. Men även inom folkmusiken är det en stor tillgång att kunna noter, för att ta del av uppteckningar. I synnerhet efter att jag vant mig vid att realtidstransponera noterna till klarinettonart, dvs. ett helt tonsteg upp, har det varit till otroligt stor nytta att spela ur notsamlingar prima vista. Målet för mig är dock att lära mig folkmusiken utantill. Det är lätt att notbladet blir en vägg mellan den som spelar och konstnärligheten.”

Markus uttrycker den otroliga nyttan det innebär att tänka dansant när man spelar. Dansen fyller en extra funktion och dimension för spelandet.

Undertecknad frågar vidare om vilken spelmanstradition som är viktigast för honom. Svaret är södra Lapplandstraditionen. Och han trycker på det otroligt viktiga arbete som ett antal traditionsbärare har gjort för folkmusiken i området. Siw Burman och Gunnar Karlsson, samt även Thomas Andersson, gjorde ett jätteviktigt inspelningsarbete under 1970-talet av spelmän från Västerbottens län. Carl Wiklund, Trehörningen utanför Åsele, och Sören Johansson, Dorotea, nämns som övriga upptecknare. Liksom Alida Grönlund från Latikberg, Vilhelmina, vars sånger spelades in. Dessa personers höga värde betonas för att nutida spelmän ska ha koppling bakåt till äldre tiders spelmän.

Själva uppspelssituationen upplevde Markus bra. Trevlig stämning i rummet och det kändes tryggt. Även om det var första gången för honom att spela upp för just Zornjuryn, så var det inte första gången att spela inför jury och den erfarenheten var bra att ha med sig. Markus nämner också den stora fina mattan i uppspelningsrummet(!).

Vilka tips har du att ge till andra som ska spela upp för Zornjuryn?

”Att spela med sväng och på ett övertygande sätt! Tänk att det ska gå att dansa till. Under mina förberedelser så föreställde jag mig att jag spelade upp för juryn och försökte leva mig in i den situationen. Det är också nyttigt att spela in sig själv och lyssna för att veta hur man låter i relation till hur man vill att det ska låta. Ett ytterligare tips är att leka med musiken – låt det bli olika vid olika tillfällen med samma låt." 

Du fick högsta utmärkelsen på första försöket! Var du beredd på det?

"Nej, jag trodde att det skulle landa på ett brons, men man hoppades förstås lite försiktigt på ett silver. Nu har en dröm gått i uppfyllelse, och det tackar jag Gud för!"

Text och bild: Andreas Svensson